get over it.

Jag hatar verkligen när folk tar beslut åt mig. Det är mitt liv, låt mig leva det som jag vill. Bestäm inte åt mig hur jag känner eller hur jag mår. Tjata och gnäll och tjafsa och jag drar. Varför ska jag hänga runt sånt där för? Jag gör vad jag känner för och av det lär jag mig livet och mycket om mig själv. Jag vet, ibland kan jag vara helt omedveten om andra men jag menar inget ont. Och du har fel ibland precis som jag har fel ibland och jag tycker om dig ändå, (oftast). Ibland får man anpassa sig och ibland får man ge upp. Så är det bara, förhoppningsvis går man vidare som en starkare person. Jag vet att man har hört det tusen gånger men det är sant, vad som inte dödar dig gör dig starkare. Och försök aldrig förstå min situation för jag kan aldrig förstå din. Jag kan hjälpa så gott jag kan men inte sätta mig in. Jag har inte din bakgrund och du har inte min. Vad är det som gör att vissa personer klamrar sig fast vid andra så länge som det bara går? Man går ju igenom perioder i sitt liv och man kan inte tvinga att alla ska hänga med och förstå. Om man nu är så goda vänner så kommer man mötas igen. Jag och vissa av mina vänner har valt helt olika vägar i livet och den dagliga kontakten försvinner ibland. Det betyder inte att de inte är kvar i mitt hjärta och när vi ses så är det super. De från livet i japan ser jag ju nästan aldrig men när vi väl ses då vet jag att vi är vänner, trots allt. Man kommer och går i livet och alla möten förändrar en på något sätt. Jag vet att många jag mött har satt sina spår i mig och är det inte en underbar tanke att kanske har man själv satt sina spår i någon på något sätt? Hur annars ska man växa?